Orsakerna bakom Revolutionen

Året är 1789. I Frankrike bubblar missnöjet under ytan – landet står på gränsen till en katastrof. De rika lever i överflöd, medan vanliga människor kämpar för att överleva. Det franska folket har fått nog, men hur kunde det gå så långt?

Ett orättvist samhälle – ståndssamhället

Frankrike på 1700-talet var ett så kallat ståndssamhälle, där befolkningen var uppdelad i tre stånd: prästerskapet, adeln och det tredje ståndet. Adeln och prästerna utgjorde bara några få procent av befolkningen men ägde nästan all mark, hade många privilegier och slapp betala skatt. Det tredje ståndet, som bestod av bönder, borgare, hantverkare och arbetare, bar hela bördan på sina axlar. De betalade höga skatter, tionde till kyrkan och avgifter till adeln – samtidigt som de hade minst inflytande över hur landet styrdes.
Detta skapade en djup känsla av orättvisa. Allt fler började ifrågasätta varför några få rika levde i lyx medan majoriteten kämpade för att överleva.

Missväxt och hungersnöd

Under flera år innan revolutionen i Frankrike bröt ut hade skördarna slagit fel. Dåligt väder och missväxt ledde till att vetet – landets viktigaste gröda – blev sällsynt och dyrt. Man pratade om "den lilla istiden" på grund av de kalla vintrarna under 1780-talet. När tillgången på säd minskade steg priset på bröd kraftigt, och för många människor var bröd det enda de hade råd att äta. En enkel limpa kunde kosta mer än en dagslön. Hungersnöd spred sig över landsbygden, och i städerna fylldes gatorna av arga och svältande människor som ropade efter rättvisa.

Ekonomisk kris

Samtidigt var landet djupt skuldsatt. Den franska staten hade spenderat enorma summor på krig, bland annat för att hjälpa amerikanerna i deras frihetskamp mot Storbritannien. Kung Ludvig XVI och hovet fortsatte dessutom att leva i lyx på Versailles slott, utan att bry sig om folkets lidande. Skatterna höjdes gång på gång – men bara de fattiga och medelklassen tvingades betala. Adeln och prästerna levde skattefritt och skyddade sina privilegier.

Missväxten, hungern och den orättvisa ekonomin blev som gnistor i ett krutfat. Folket började ställa frågor: Varför ska vi svälta medan kungen frossar? Varför ska vi betala för deras misstag? Till slut exploderade frustrationen – och den franska revolutionen var nära.

Nya idéer – upplysningen tänder gnistan

Under 1700-talet spreds upplysningens idéer över Europa. Filosofer som Voltaire, Rousseau och Montesquieu ifrågasatte enväldet och hävdade att alla människor borde vara fria och lika inför lagen. De menade att makten skulle utgå från folket, inte från en kung "av Guds nåde".
Dessa tankar spreds snabbt i Frankrike, särskilt bland den bildade medelklassen. De började kräva förändring – frihet, jämlikhet och rättvisa.

Ett svagt ledarskap och politiskt kaos

Kung Ludvig XVI var inte en stark ledare. Han var osäker, obeslutsam och saknade förmågan att ta tag i de växande problemen. Ludvig XVI var inte en ond eller grym man, men han saknade självförtroende och handlingskraft. Han hade svårt att fatta beslut. När landet behövde en stark ledare som kunde genomföra nödvändiga reformer, tvekade han. Han försökte ofta göra alla till lags – adeln, prästerna och folket – men slutade med att göra alla missnöjda. När hans finansministrar föreslog att även adeln skulle betala skatt – något som kunde ha räddat ekonomin – vek Ludvig sig för adeln och avsatte ministrarna i stället. Han misslyckades alltså med att ta tag i den orättvisa ekonomin, och folket tappade förtroendet för honom.