Hemindustrin i Storbritannien under slutet av 1700-talet

En ekonomi som växte fram i hemmen

Under slutet av 1700-talet genomgick Storbritannien stora ekonomiska och sociala förändringar. Detta var en tid som brukar kopplas till början av den industriella omvandlingen av det brittiska samhället. Innan de stora fabrikerna slog igenom på allvar var dock produktionen ofta organiserad i en äldre form av tillverkning som kallas hemindustrin. I denna modell arbetade människor i sina egna hem istället för i stora fabriker. Råvaror lämnades ut av handelsmän och familjerna producerade varor som sedan samlades in och såldes vidare på marknader både i Storbritannien och i andra delar av världen. När jordbruket utvecklats mycket med nya metoder och grödor behövdes inte längre människorna arbeta på fälten hela tiden. Det fanns tid för att andra sysslor att sköta och skapa en extra inkomst vid sidan av jordbruket. Därför utvecklades hemindustrin ute på landsbygden i byarna. 

Vad tillverkade man i hemindustrin?

Den absolut viktigaste produktionen inom hemindustrin var textilier. Storbritannien hade länge haft en stark tradition av ullproduktion, och många familjer spann garn och vävde tyg av ull i sina hem. Under 1700-talet blev även bomull allt viktigare. Bomullen importerades ofta från kolonier och andra handelsområden, och i hemmen förvandlades den till garn och tyg. 

Arbetsprocessen var ofta uppdelad i flera steg. Först kardades ullen eller bomullen för att separera och räta ut fibrerna. Därefter spanns materialet till garn, vanligtvis med hjälp av en spinnrock. Slutligen vävdes garnet till tyg på en vävstol. Vissa familjer specialiserade sig på ett särskilt moment, medan andra gjorde flera steg själva. 

Förutom textilier förekom även annan produktion inom hemindustrin. I vissa områden tillverkades spikar, enkla metallföremål, hattar, spetsar eller olika typer av hushållsvaror. Produktionen varierade beroende på vilka resurser som fanns lokalt och vilken efterfrågan som fanns på marknaden. 

Olika exempel på textilier man tillverkade

En av de vanligaste produkterna var ulltyger. Bönder höll får och ullen klipptes, tvättades och kardades innan den spanns till garn med hjälp av en spinnrock. Garnet vävdes sedan till tyg på en vävstol. Av ulltyget kunde man tillverka kläder som rockar, kjolar, filtar och mantlar. Man tillverkade också lintyg. Lin odlades på åkrarna och fibrerna från växten bearbetades till tråd. Av lin vävde man tyg som användes till exempelvis skjortor, dukar, handdukar och sängkläder. Linne var svalare och tunnare än ull och därför populärt till vardagskläder.

Under 1700-talet började även bomullstyger bli allt vanligare i Storbritannien. Bomullen importerades från andra delar av världen och spanns till garn som sedan vävdes till tyg. Bomull användes bland annat till enklare kläder och hushållstextilier. Förutom tyg tillverkade man också garn, strumpor, mössor och andra stickade plagg. Kvinnor och barn arbetade ofta med att spinna garn och sticka, medan män ibland arbetade mer med vävning eller med att sälja varorna till handelsmän.

Livet för mannen, kvinnan och barnen 

Eftersom arbetet utfördes i hemmet blev hela familjen ofta involverad i produktionen. Hemindustrin suddade därför ut gränsen mellan arbete och familjeliv. Arbetsdagen kunde vara lång och styrdes mer av hur mycket arbete som behövde göras än av fasta arbetstider. Mannen i familjen hade ofta ansvar för de tyngre eller mer tekniskt krävande momenten, till exempel vävning eller arbete vid större vävstolar. Han kunde också ha kontakt med handelsmannen som levererade råvarorna och hämtade de färdiga produkterna. I många fall kombinerade männen arbetet i hemindustrin med jordbruksarbete på familjens lilla åker.

Kvinnan spelade en mycket central roll i produktionen. Spinning var till exempel ofta kvinnornas huvudsakliga uppgift, och det var ett arbete som kunde utföras samtidigt som man tog hand om hushållet. Kvinnor ansvarade också för matlagning, städning och barnomsorg, vilket gjorde att deras arbetsbörda ofta var mycket stor. Barnen deltog också i arbetet från ganska ung ålder. De kunde hjälpa till med enklare uppgifter, som att kardera ull, spola garn eller assistera vid vävningen. För många barn var detta en naturlig del av uppväxten. Skolgång var begränsad, särskilt på landsbygden, och familjens ekonomi gjorde ofta att alla behövde bidra.

Hemindustrins betydelse för samhällsförändringen

Hemindustrin spelade en viktig roll i övergången från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Den gjorde det möjligt att öka produktionen utan att först bygga stora fabriker. Samtidigt skapade systemet ett nätverk av arbetskraft och handelskontakter som senare kunde användas när fabriksindustrin växte fram.

Under slutet av 1700-talet började nya uppfinningar förändra textilproduktionen. Maskiner gjorde det möjligt att producera garn och tyg mycket snabbare än tidigare. Dessa maskiner var stora och dyra och behövde placeras i särskilda byggnader, vilket ledde till att fabriker började ersätta hemindustrin i många områden.

Trots detta hade hemindustrin redan haft stor betydelse för Storbritanniens ekonomiska utveckling. Den gav arbete åt hundratusentals människor på landsbygden och bidrog till att bygga upp den produktion och handel som senare skulle göra landet till världens ledande industrination under 1800-talet.