JHVH

Judarnas gudsnamn

JHVH (även skrivet YHWH) är det heliga namnet på Gud i judendomen. Det kallas ibland "det Tetragrammatiska namnet", vilket betyder "de fyra bokstäverna", eftersom det består av de fyra hebreiska konsonanterna י (Jod), ה (He), ו (Vav), ה (He).

Namnet är så heligt att det inte uttalas av religiösa judar. I stället säger man "Adonai" (som betyder Herren) eller "HaShem" (som betyder Namnet) när man läser högt ur de heliga skrifterna.

JHVH tros betyda något i stil med "Jag är den jag är" eller "Han som är", vilket uttrycker Guds eviga och oföränderliga natur.

I kristna bibelöversättningar återges JHVH ofta som Herren (med stora bokstäver), och i vissa äldre texter används formen Jehova.

JHVH enligt Bibeln – Gud som förbundets Herre

I Bibeln framställs JHVH som Israels Gud, den Gud som slöt ett förbund med sitt folk. JHVH är inte en opersonlig kraft, utan en levande, handlande Gud som leder, vägleder och dömer människor. I den religionshistoriska utvecklingen inom Israel gick man från en tro på flera gudar (polyteism) till en tro på en enda Gud (monoteism) – JHVH, himlens och jordens skapare.

JHVH är alltså både världens skapare och Israels förbundsgud. Han har valt Israels folk som sitt eget och kräver i gengäld trohet, lydnad och rättfärdighet.

Ett centralt tema i Bibeln är förbundet – ett ömsesidigt löfte mellan Gud och människorna.
Ett tydligt exempel är förbundet med Abraham: Gud lovar att Abraham ska bli stamfader till ett stort folk, och att hans ättlingar ska få Kanaans land. I gengäld ska de dyrka endast JHVH och leva efter hans vilja.

Senare sluter Gud ett nytt förbund med Mose på berget Sinai, där han ger de tio budorden och andra lagar som ska styra folkets liv. Detta förbund blir grunden för Israels tro: JHVH är deras Gud, och de ska vara hans folk.