VÄXTHUSEFFEKTEN

Så fungerar jordens naturliga värmesystem

Växthuseffekten är en naturlig och livsviktig process som gör att jorden har en temperatur som möjliggör liv. Utan växthuseffekten skulle vår planet vara mycket kallare – i genomsnitt omkring –18 °C – och det mesta av det liv vi känner till skulle inte kunna existera. Vi är alltså beroende av den normala växthuseffekten för att kunna leva här på jorden. 

Vad handlar växthuseffekten om?

Växthuseffekten fungerar ungefär som glaset i ett växthus: den släpper in värme men hindrar en del av värmen från att försvinna ut igen. Det gör att det blir varmt i ett växthus på grund av solens värmeenergi som till stor del stannar kvar. All energi som driver växthuseffekten kommer från solen. När solens strålar når jordytan värms mark, vatten och växter upp. En del av solens strålning reflekteras direkt tillbaka ut i rymden, till exempel av moln, is och snö, men en stor del tas upp av jordytan. 

När jorden har värmts upp sänder den i sin tur ut energi i form av värmestrålning. Här kommer växthuseffekten in i bilden. I atmosfären finns så kallade växthusgaser, bland annat koldioxid (CO₂), vattenånga, metan (CH₄) och lustgas (N₂O). Dessa gaser har förmågan att fånga upp en del av värmestrålningen som jorden skickar ut. Dessa växthusgaser fungerar som en filt, som behåller en del av värmestrålningen. Istället för att all värme blir kvar i atmosfären försvinner en del av värmestrålningen ut i rymden. På så sätt hålls temperaturen på jorden på en behaglig och balanserad nivå, ungefär +15 °C i medeltemperatur. Man brukar kalla detta för den normala växthuseffekten som vi alltså är helt beroende av för att kunna leva på jorden. 

Den förstärkta växthuseffekten – när balansen rubbas

Problemet uppstår när mängden växthusgaser i atmosfären ökar mer än vad som är naturligt. Detta kallas den förstärkta växthuseffekten. Sedan industrialiseringen (från 1800-talet) har människan släppt ut stora mängder växthusgaser, framför allt koldioxid genom förbränning av fossila bränslen som kol, olja och naturgas. Man kan även kalla det för den antropogena förstärkningen, alltså den mänskliga påverkan. Kol, olja och naturgas är fossila bränslen som används framför allt för att producera energi och som råvaror i industrin. 

Kol används bland annat för att producera elektricitet och värme samt vid tillverkning av stål och cement. Olja är mycket viktig för transporter eftersom den används för att göra bensin, diesel och flygbränsle, men den används också för uppvärmning och som råvara till plast, kemikalier och asfalt. Naturgas används till el- och värmeproduktion, för uppvärmning av bostäder och inom industrin, samt som råvara vid tillverkning av gödningsmedel och andra kemikalier. Alla tre energikällorna ger mycket energi men är icke-förnybara och bidrar alltså till utsläpp av koldioxid som påverkar växthuseffekten.

När halterna av växthusgaser ökar blir "filten" av växthusgaser bättre på att hålla kvar värme. Det innebär att mer värmestrålning stannar kvar nära jordytan och mindre släpps ut i rymden. Resultatet blir att den globala medeltemperaturen stiger när mer av värmen stannar kvar i atmosfären. Detta kallar för den global uppvärmningen - alltså att det blir värmare överallt på jordklotet. Det innebär såväl på marken, i luften och i våra hav.